Alex på vägen till vegoland

VEGOVISION
mässan i Umeå 22 maj 2010

Genom tunnelbanefönstren vinkar Gamla Stan i Stockholm hejdå med sin vackra kvällssol. Jag har just lämnat jobbet där en var dag får höra att veganer käkar sandsoppa, gräsglass och sojaöl. Att jag "nog är så sur bara för att jag käkar så himla mycket tofu". Haha. Men det är inte vad mitt inlägg kommer att handla om!

Kvällssolen är fin, och pirret börjar växa. Jag ska åka upp till Umeå med tåg inatt och där ska jag volontära på Vegovision! Ett underbart tillfälle att åter igen bli inspirerad och peppad till den livsstil jag vill leva, knyta kontakter, lära mig mer om djurens tillvaro och, sist men inte minst, sprida det enkla och kärleksfulla budskapet att bry sig om andra varelser - genom god mat!

Innan jag stänger ute kvällssolen med persiennerna och somnar på tåget så lyser röda husfasader, ljusblått vatten, en varm gulrosa himmel genom fönstret. Vad jag älskar den här planeten... skål!"

Vegovision låg i lokalerna på Nolia, en konferens- och mässbyggnad i Umeås utkant. Det var luftiga och fräscha utrymmen där massor av bord ställts upp.

Här fanns massor att provsmaka och kika på och det fanns även några bord där man kunde köpa med sig de intressanta produkterna hem. Vissa företag hade själva dykt upp för att representera sig och en hel del företag hade skickat produkter som volontärerna bakom Vegovision tagit emot för att proffsigt visa upp vid de olika borden.

Själv stod jag vid ett bord som ICA Ålidhem sponsrat med en drös slumpmässigt valda produkter ur deras godis- frukost- och halvfabrikatssortiment! De ville med sitt bord visa att de har en hel del produkter som är veganska! Bland dessa fanns det fryst Tzay. En asiatisk produkt från Ridderheims.

Tzay är gjort av sojaprotein, potatis och majs - liggandes i en marinad av bl.a. ingefära och chili. Bitarna kan till konsistensen och färgen beskrivas som något "kycklingbit"-liknande.

Min uppgift var i alla fall att skära upp Tzayen i mindre bitar, steka dem i olja och servera dem till besökarna framför mitt bord med provsmakspinnar (tandpetare). Jag överdriver inte när jag säger att folk stod kvar extra länge eller kom tillbaka och småpratade när jag gång på gång stekte nytt. Det var verkligen populärt och många kläckte ur sig att man nog skulle ta och försöka lura i en och annan köttätare de här veganska gobitarna!

På andra bord fanns det ännu mer gott att smaka på, till exempel:
Dessertkex med olika veganska mjuk- och hårdostar, hallon med grädde (vegansk), olika sorters smaksatt tofu, Sojakorvar, hampa-"skinka"-pålägg, olika sorters stekt "sojakött" chips och snacks - mycket som en kanske fått syn på hos bl.a. Goodstore. Vilken lyx att få chans att smaka på allt detta!


Mina nya favoriter blev nog de här morots-, rödbets- och palsternackschipsen. De var så himla goda och sånt härligt alternativ till samma gamla potatischips. Tyvärr fanns de inte att köpa med sig hem så jag hoppas verkligen att affärer runtom i Sverige kan börja importera dessa - det tänker jag i alla fall pusha på!

Ekolådan bjöd på äpplen och värvade abonnenter till deras smarta koncept - att få ekologiska råvaror levererade till hemmet!

Om en, trots alla smakprover som lockade, ändå blev hungrig fanns det även på olika bord försäljning av falafeltallrikar, glass med strössel och en lunch från Umeå Folkkök. Tyvärr hann jag inte smaka glassen men folkkökets lunchtallrik var jättegod, på den fick man bl.a. potatis- och quinoasallad och Tzay på spett!

Umeå folkkök är en ideell vegansk restaurang hos vilka man kan köpa billig, välsmakande lunch på söndagar. Varje år går pengarna till någon form av välgörenhet.


Förutom matborden fanns även en grupp veganska föräldrar, som sålde böcker och höll en föreläsning.

Serietecknaren Josefine Jönsson ställde vid ett bord ut teckningar om allvarliga tankar med ett humoristiskt förlöjligande, lite förlösande sätt.

Den klottriga stilen förstärkte texterna och uttrycket. Det var inte några tillsnitsade budskap i designade broschyrer för att försöka marknadsföra veganism eller rättvisetänkade, utan vad jag förstod efter att ha intervjuat Josefine en stund hade teckningarna varit enkla utlopp för den frustration man kan känna när man är "den enda" som fattat greppet om hur djurindustrin ligger till. Små arga teckningar med roliga kommentarer och svar på tal såldes även som vykort. De kändes verkligen personliga och jag gillade dem starkt!

Djurens rätt fanns förstås på plats med ett eget bord och delade ut information och ballonger. Det var gratis för Djurens Rätts medlemmar att gå in på mässan men icke-medlemmar kunde få tillbaka inträdeskostnaden (på 40 kr) om de gick med efter att de kommit in. Här kunde folk även anmäla sig som djurfadder och få en jättefin premie direkt! Det fanns väskor, t-shirts och böcker att välja bland - även till försäljning.

Djurrättsalliansen höll i en föreläsning och vid deras bord fanns bl.a. deras informativa flyers att plocka med.

En man från ett buddistiskt sällskap i Umeå berättade och visade hur man gör sin egen tofu.

Mässan erbjöd en rad föreläsningar under dagen, t.ex. om veganföräldrar, näringslära, "Umeå veganblogg" (en blogg om hur det är att vara vegan i Umeå och vilka uteställen och caféer som är veganvänliga) m.m.

Jag hann tyvärr inte se alla dessa, men efter att jag plockat med mig min lunch hann jag smita in under Lena Lindströms föreläsning om djurindustrin. Hen var mitt i en beskrivning av kornas liv i mjölkindustrin och berättade t.ex. om hur befruktning (våldtäkt) av korna går till och kunde visa putsade annonser från branschtidningar. Föreläsningen var väldigt informativ och väl förberedd, även om tekniken strulade lite grann fick vi se massor av fotografier som hen själv tagit där djuren levde. Lena berättade även om kycklingar och lite kort om grisar (eftersom djurrättsalliansen sedan skulle ha en utförligare redovisning).


En bit utanför föreläsningssalen stod den omtalade utställningen "Walls of glass" upphängd. Det var starka fotografier på individers ögon, rädsla bakom galler och, just det, blod. Samtidigt som bilderna var hemska som platserna de avbildade, var de väldigt vackra och den proffsiga kompositionen gjorde att motiven i bilderna kändes än mer påträngande och verkliga.

Jag diskuterade bilderna med en annan volontär som berättade att hen går en restaurangutbildning och att när de åkte på studiebesök skulle folk skriva upp sig på listor om vad som önskades äta till lunch den dagen. Hen berättade att besök på slakterier hade varit obligatoriskt under utbildningen och under de dagarna hade matlistorna fyllts med fler och fler som ville äta vegetariskt.

Jag blev verkligen imponerad av alla intryck och allt engagemang som levde kring eventet. Stort tack till Malte Lindstam och alla de andra volontärerna!


Vegovision hade hundratals besökare under dagen, i alla (verkligen alla!) olika åldrar och det blev en lyckad dag. En så stor samling inspiration och kärleksfulla, tänkande människor fick mig återigen att känna att vi som bryr oss om djuren kan påverka andra genom att fortsätta i de spår vi börjat köra och fortsätta sprida information! Sist men inte minst ska vi vara stolta för hur långt vi faktiskt kommit med oss själva!

Det finns stora chanser att detta kan bli ett årligt event och det föreslogs att det borde arbetas fram en mall så att det ska bli lätt för folk i andra städer att dra igång sina egna vegomässor!

Alexandra Campbell Marshall