Djurrätt på Humanistbloggen

Idag skriver Daniel Dunér ett inlägg på humanistbloggen om djurrätt - varför ska vi bry oss om en gris som skriker? Bakgrunden är att frågan ställdes i en diskussion som fördes i kommentarsektionen till ett annat inlägg på humanistbloggen. Daniel Dunér sitter i styrelsen för Djurens Rätt Stockholm och här är hans inlägg i sin helhet:

Djur är också (som) människor

När vi diskuterar hur djur bör behandlas så lyfts väldigt sällan enskilda djurs situationer och behov. För det mesta talas det om arter som ska skyddas eller så efterfrågas förändringar i djurindustrins rutiner. De gånger vi istället väljer att se djur som unika individer kan vi ofta upptäcka spännande och överraskande saker.

Nyligen diskuterades djurs värde i kommentarssektionen här på Humanistbloggen. Under diskussionen ställdes en intressant fråga, som handlade om en enskild individ:

"Varför ska jag bry mig det minsta om hur en gris skriker när den slaktas?"

För att kunna svara på frågan måste vi först svara på den mer allmänna frågan:

"Varför ska vi bry oss det minsta om hur någon skriker när den dödas?"

De flesta är överens om att vi bör bry oss om människor, så uppenbarligen har vi alla någon anledning att bry oss. Beroende på vilken grund vi har för att bry oss om människan, så blir svaret på gris-frågan olika.

Vi använder oss därför av detta tankeexperiment:
Vi antar att vi har en individ framför oss. Vi ska bedöma om vi ska bry oss om den eller inte. Det kan vara vem eller vad som helst, så som en människa, en gris, en rymdvarelse eller en tänkande maskin. Genom att utgå från en anledning att bry oss om andra, kan vi också få reda på om vi bör bry oss om den skrikande grisen.

Nedan följer en lista över olika anledningar att bry sig, som jag stött på i diskussioner genom åren. De olika punkterna är fristående från varandra så det går bra att hoppa i texten.

• Vi bör bry oss om individer som kan uppleva lidande, som smärta eller ångest.
Konsekvens: Vi bör bry oss om människor. Vi bör även bry oss om andra varelser som kan uppleva till exempel smärta. Vetenskapliga studier har visat att de flesta ryggradsdjur har den förmågan. Grisar hör definitivt dit. Även fiskar har visats ha förmåga att uppleva både smärta och stress ¹. Jag tror även bläckfiskar och humrar har bevisats uppleva smärta. Med största sannolikhet har även fler djur den förmågan.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den kan uppleva smärta och lidande.

• Om en individ kan uppleva glädje, lycka eller njutning bör vi bry oss.
Konsekvens: Vi bör bry oss om både människor och djur. Vem som helst som lekt med en hund vet hur glada och uppspelta de kan bli. De flesta som klappat ett djur vet nog hur de njuter av det.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den har förmågan att njuta.

• Vi bör bry oss om individer som är tillräckligt intelligenta.
Konsekvens: Beroende på var vi drar intelligens-gränsen får vi olika resultat. Något är dock solklart: intelligens-spridningen människor emellan är enorm. Från barn och förståndshandikappade till genier. Samma sak gäller för olika djur. De smartaste djuren är intelligentare än de minst intelligenta människorna.

Oavsett var vi drar minimum-intelligens-gränsen kommer vissa människor utestängas eller så kommer vissa djur inkluderas.

Det finns många exempel på varierande intelligens hos djur. Bin kan räkna till fyra (men inte fem)². Vissa fiskar förstår att “om A>B och B>C så är A>C”¹. Sedan är det en glidande skala hela vägen upp till primater, som kan lösa många komplicerade problem.

Det finns ingen IQ-skala för olika arter så istället kan man jämföra olika förmågor. Till exempel har många djur förmågan att “tänka sig fram till lösningar”, inklusive till problem som ligger utanför ett barns förmåga att lösa ³.
Slutsats: Om vi bör bry oss om alla människor bör vi även bry oss om många djur. Om vi inte bör bry oss om några djur, bör vi inte heller bry oss om vissa människor. Eftersom grisar räknas som högintelligenta djur är chansen god att vi ska bry oss om grisen.

• Vi bör bry oss om individer som ingår i ett socialt sammanhang.
Konsekvens: Vi bör bry oss om de flesta människor och (åtminstone) sociala djur/flockdjur. Forskning har visat att får kan komma ihåg ansikten på vänner i minst två år och reagerar känslomässigt när de återser dem ⁴. Vi bör dock inte bry oss om till exempel eremiter eller människor som saknar ett socialt sammanhang.
Slutsats: Eftersom grisar är sociala flockdjur bör vi bry oss om den skrikande grisen.

Grisar är sociala djur, som lever tillsammans i grupper och flockar.

• Vi bör bry oss om individer som är medvetna om sin egen existens.
Konsekvens: Vi kan inte säkert veta hur djur tänker kring sin egen existens. Vi vet dock inte heller hur barn, (vissa) förståndshandikappade och språklösa tänker kring sin existens. Vissa djur kan dock känna igen sig själva i en spegel, vilket är ett sätt man försökt mäta självmedvetenhet på ⁵.
Slutsats: Om vi inte bryr oss om grisen har vi heller ingen anledning att bry oss om ovannämnda människor. Om vi bryr oss om människorna bör vi även bry oss om grisen.

• Om vi inte brukar bry oss om en individ, ska vi inte göra det nu heller.
Konsekvens: Om vi brukar göra på ett visst sätt, så ska vi fortsätta göra så. Om vi gjorde på ett visst sätt förr bör vi återgå till att göra så. Exempelvis skulle det då vara eftersträvansvärt med kvinnoförtryck, krig, religion och slaveri.
Slutsats: Vi bör inte börja bry oss om grisen, men vi bör inte heller försöka förändra något annat.

• Om Gud har sagt att vi ska bry oss, ska vi bry oss.
Konsekvens: Eftersom Gud nog inte finns, så är det problematiskt. Det innebär att bestämma andras öden, baserat på antaganden som med största sannolikhet inte är sanna. Att blint förlita sig på auktoriteter är problematiskt. När det rör sig om påhittade auktoriteter är det katastrof.
Slutsats: Genom att hänvisa till godtyckligt påhittade regler kan man motivera vad som helst. Till exempel att vi ska bry oss om grisen, eller att vi inte ska bry oss om grisen. Välj själv.

• Vi bör bry oss om individer som kan använda verktyg.
Konsekvens: Det finns fiskar som använder växtblad som verktyg, för att transportera sina ägg ¹. Det finns många exempel på fåglar som använder verktyg. Till exempel finns det darwinfinkar som använder kaktustaggar (som de omformar) för att peta fram insekter ⁶. Vi behöver dock inte bry oss om små barn, som ännu inte börjat använda verktyg. Vi behöver inte heller bry oss om förlamade personer som inte kan använda verktyg.
Slutsats: Vi ska inte bry oss om grisen (tror jag), men däremot om vissa fiskar, fåglar och apor (antagligen fler). Vi ska bry oss om de flesta människor, men inte små barn och totalförlamade personer.

Fiskar kan känna smärta, uppleva stress, resonera, lära av varandra och använda verktyg.

• Vi bör bry oss om individer som har en kultur.
Konsekvens: Att en grupp har en kultur innebär att det finns beteenden eller kunskaper som går i arv. Men istället för att arvet är genetiskt, så sker det genom att individer lär av varandra. Människor är extremt duktiga på kultur. Forskning har dock visat att många andra djur har kulturer. Ett exempel är en grupp fiskar som lärt sig att bita av taggar från havsborrar för att kunna äta dem ¹. (Det finns även fiskar som lärt sig höra skillnad på olika musikstilar, om vi pratar mänsklig kultur ¹). Intelligentare djur har naturligtvis mer komplicerade kulturer.
Slutsats: Vi ska bry oss om grisen, eftersom vi ska bry oss om djur med kulturella förmågor.

• Om en individ är en människa bör vi bry oss.
Konsekvens: Vi bör bry oss om människor, men inga andra, eftersom de har “fel” DNA. Exempel på konsekvenser:

1. Om vi träffar en högteknologisk art (till exempel från rymden eller havsbottnen) så bör vi inte bry oss om dem. Det är då inget problem att döda och tortera dem, om vi kan tjäna på det. Detta oavsett om de fungerar precis som vi: om de tänker som vi, känner smärta som vi, njuter som vi. Inget sådant spelar roll, eftersom de tillhör fel art.
2. Eftersom det visat sig att vissa människor har neandertalar-DNA men inte andra, är det inte självklart att den ena gruppen bör bry sig om den andra. Om vissa ras-DNA-skillnader visar sig vara “tillräckliga”, blir det helt plötsligt rätt med rasism.
3. Om mänskligheten, eller en grupp av mänskligheten, genomgår evolution och blir en annan art bör vi inte bry oss om denna nya art. Dessa kan då användas som slavkraft eller mat av de "riktiga" människorna.
   

Slutsats:Vi bör inte bry oss om grisen, men inte heller om andra som råkar ha för annorlunda DNA.

Inte mänsklig - inget värde?

• Vi bör bry oss om individer som vi kan nå en moralisk överenskommelse med.
Konsekvens: Eftersom det finns många möjliga tolkningar av överenskommelse-baserad moral finns det inget enkelt svar. Det går att bygga outtalade överenskommelser med de flesta sociala djur. Exempelvis katter är ganska våldsamma djur, men om du blir vän med en katt så kommer den inte medvetet skada dig. (Sannolikt sett, precis som med människor; inga garantier). Om outtalade överenskommelser inte räcker, så kan vi inte heller nå moraliska överenskommelser med barn och vissa förståndshandikappade. Vi kan inte heller nå överenskommelser med personer/grupper som hatar oss eller inte är intresserade av att komma överens med oss.
Slutsats: Om outtalade överenskommelser räcker så ska vi bry oss om den skrikande grisen, eftersom grisar är sociala djur. I annat fall kan vi antagligen strunta i grisen, men då bör vi inte heller bry oss om individer eller grupper som inte kan eller vill kommunicera verbalt med oss.

• Vi bör bry oss om individer som har planer för framtiden.
Konsekvens: Huruvida djur har framtidsförhoppningar är väldigt svårt att mäta. Det finns åtminstone dokumenterade exempel på fåglar och primater som planerar ⁷ ⁸. Ett av dessa exempel är en schimpans som högg loss, samlade och gömde stenar, för att använda som framtida ammunition mot zoobesökare. Vi bör därför bry oss om dessa djur. Människor utvecklar en förståelse för framtiden kring två års ålder och en förmåga att planera när de är fyra till fem år ⁸. Innan dess behöver vi inte bry oss om dem.
Slutsats: Då det inte verkar finnas några studier om grisars förmåga att planera vet vi inte om vi bör bry oss om grisen. Dock behöver vi inte bry oss om små barn.

För mig som humanist
Det är nu tre år sedan jag systematiskt tänkte igenom varför jag bara brydde mig om just människor. Jag lyckades då inte hitta någon rationell anledning till att göra en strikt uppdelning mellan människa och djur.

Jag kom fram till att om jag skulle fortsätta att döda djur, så hade jag ingen egentlig anledning att fortsätta bry mig om vissa människor. Det kändes inte som ett trevligt alternativ, eftersom jag alltid passionerat brytt mig om andra människors rätt till liv.

Jag har sedan dess valt att bli vegan, vilket innebär att jag inte använder djur som produkter eller produktionsmedel. I Sverige dödas 16-17 miljoner ryggradsdjur varje dag⁹, vilket blir ungefär två djur per person och dag. Genom mina vardagliga val kan jag varje dag rädda två unika individer från att dö. Det är stort!

Daniel Dunér
Humanist och djurrättsförespråkare

Källförteckning

1. Sammanfattande rapport om fiskar från Djurens Rätt. Vidare referenser till specifika forskningsresultat finns i rapporten.
2. Forskning om bin genomförd i Lund, sammanfattad på forskning.se
3. Kort Wikipediaartikel om djurs problemlösningsförmågor, som hänvisar vidare till forskningsrapporter.
4. Forskning av bland annat Keith Kendrick
5. En slarvig Wikipediaartikel om spegeltestet. Den hänvisar dock till riktig forskning.
6. Sammanfattande hemsida om djurs förmågor, som i sin tur hänvisar till forskningsrapporter.
7. Sammanfattning av rapport om kråkfåglars förmåga att planera.
8. Artikel i Sydsvenskan om schimpansen Santino. Den vetenskapliga publikationen gjordes i tidskriften Current Biology.
9. Djurens Rätts faktabas. Innehåller siffror på hur många djur som dödas i Sverige varje år.